Fredag och känslan av att göra fel

Ännu en vecka har gått. Det är väl egentligen nästan alltid så, nu i vuxen ålder, att man förvånas över hur snabbt det går. Ändå tycker jag att det känns lite extra snabbt nu i skarven mellan mammaledig och börja jobba. För det går ju knappt att redovisa vad jag har fyllt de där sju veckodagarna med!

Jag kan få lite lätt panik ibland över hur lite vi gör. Inte den klassiska att inget hemma blir gjort för att man har ett litet barn som kräver full uppmärksamhet, utan att jag inte drar mitt strå till stacken nu när vi båda går hemma ganska mycket om dagarna. Och samtidigt som vi pratar om hur lyxigt det känns att välja bort heltidsjobb och istället rätta magen efter matsäcken pengamässigt, så känns det ibland som om vi gör fel.

Borde vi inte satsa på heltid när vi har den möjligheten eftersom vi är unga och friska? Dra i pengar via skattebetalning? Är vi inte bara lata? Fast att jobba för jobbandes skull är ju inte särskilt meningsfullt det heller?

Det finns väl inga färdiga svar, och själv ältar jag detta till och från i cykler. Onödig energi egentligen. Jag får väl gå och packa väskan istället, nu ska vi snart gå och familjebada. När pojkarna som snarkar ikapp på sängen i en lunch-lur vaknar vill säga.

En sammanfattning av det gångna året

Vi närmar oss visserligen februari, men jag tänkte ändå ta tillfället i akt att sammanfatta året som gått. Året har ju helt klart präglats av graviditet, barnafödande och bebisbubbla, men jag ska försöka att vara lite mer fantasifull än att koppla allt till detta. Frågorna har jag lånat från syrrans blogg, emelienestor.com

Gjorde du något 2015 som du aldrig gjort förut?
Ja, jag tog en högskoleexamen och blev teaterpedagog. Visserligen en tvåårig linje, men jag är stolt ändå eftersom det här är det mest konsekventa jag hållit på med hittills sen jag tog studenten, projektmänniska som jag är!

Genomdrev du någon stor förändring?
Jag bestämde mig för att inte jobba den sista månaden innan beräknad förlossning, och den tiden ägnade jag mig både åt att totalt varva ner men också städa och möblera om i lägenheten. Saker som jag och vi hade tänkt att göra sen vi flyttade in för två år sen men som inte blivit av, bland annat att städa i källarförrådet…

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Innan de fick barn var vi bara motvilligt bekanta eftersom vi tvingats ihop i en föräldragrupp, men allteftersom blev vi vänner när våra barn väl var födda… gills det då?

Vilket datum från år 2015 kommer du alltid att minnas?
Den 21:a augusti såklart, när Melker föddes! En timme efter att vi kommit in till sjukhuset, så det var snabba puckar. Så efterlängtad och älskad liten pojke!

Dog någon som stod dig nära?
Nej, men allt för många runtom i världen till följd av olika konflikter. Ett mörkt år.

Vilka länder besökte du?
Ungern eftersom vi reste till Budapest. Min första weekendresa1 Det var väldigt kul att jag fick se var Micke bott och att se honom känna sig så hemma, men det var en underlig känsla att stanna en så kort tid i ett nytt land. Jag kände aldrig att jag landade och dessutom var det svenskar överallt…

Bästa köpet?
Vår säng! Vi har klarat oss prima med vår 120 cm-säng eftersom vi sovit i omgångar under den största delen av vårt förhållande eftersom Micke jobbade natt på hotellet. Men eftersom han tack och lov sade upp sig och eftersom vi skulle bli tre, så köpte vi en 80 cm-madrass och en bäddmadrass att breda ut med, och nu sover vi som kungar i vår tvåmetersbädd 🙂

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att jobba med och spela sju föreställningar av Linnéas egenskrivna ”Självmordshjälpen” under våren! Det tog kräkmycket tid, men det var det värt. Och jubiléumsveckan när Örebro firade 750 år! Det var en så fantastisk stämning i hela stan.

Saknar du något under år 2015 som du vill ha år 2016?
Snö!

Vad önskar du att du gjort mer?
Läst kurslitteraturen mer ingående i våras. Jag ville bara sluta skolan och klappa på min bebismage. 

Vad önskar du att du gjort mindre?
Läst hatiska och rasistiska kommentarer till artiklar och annat som delats på nätet. Jag kan inte låta bli, men det gör mig så ledsen…

Favoritprogram på TV?
Bron!, om det gills.

Bästa boken du läste i år?
”Att föda ett barn”, av Kristina Sandberg. Extra stark efter att ha spenderat så mycket tid med farmor med alla sina berättelser, foton och husgeråd från tidigare släktingar som hon städade ut eftersom de flyttade ifrån huset i somras. Och efter att ha fött barn själv. Känslan av hur snabbt generationerna byter av varandra trots allt, och insikten om hur förväntningarna på husmodersrollen nedärvs mer eller mindre subtilt.

Största musikaliska upptäckten?
Miriam Bryant i Så mycket bättre, vilken brud!

Vad var din största framgång på jobbet 2015?
Att få fler guidningar och teaterguidningar att göra, mer erfarenhet och roliga möten. Speciellt med alla gamla damer som smög sig fram efteråt för att beundra min mage och tala om att det med största sannolikhet var en pojkbebis därinne. Tänk så rätt de hade!  

Största framgång på det privata planet?
Att vi varit så bra på att prata om jämställdhet och hur vi vill att vårt föräldraskap ska se ut, och att också jobba på det praktiskt.

Största misstaget?
Att skjuta fram slutuppgiften till en deltidskurs på universitetet. Jag tänkte hela tiden ta tag i den senare under sommaren, och sen föddes Melker tre dagar för tidigt och inte två veckor för sent som jag räknat med. (Men det är fegt att skylla på honom, jag hade nog inte gjort det ändå!?

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Helt klart gladare och stoltare över mig själv, helt klart ledsnare och oroligare över det som händer i Sverige och världen gällande konflikter och attityder. 

Vad spenderade du mest pengar på?
Förlovningsringarna, tror jag. Men inget som kostade så mycket över huvud taget.

Något du önskade dig och fick?
En röd Fjällräven-ryggsäck av Micke. Tack, tack!

Något du önskade dig och inte fick?
En uppsydd klänning från Centralafrika när halva familjen var där. Men sen berättade mamma att hon köpt ett tyg som hon tänkt ge mig men istället gav till Raisa, som var vår barnflicka när vi var små, sista kvällen innan de åkte. Och det kändes som ett bättre beslut.

Vad gjorde du på din födelsedag 2015?
Bjöd familj och svärfamilj på knäcke-pizza och fika, supertrevligt! Och blev överraskad med fika och sång av hela fina klassen precis som året innan. Jag borde ju varit mer misstänksam detta år…

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Nej, det var ett oförskämt bra år.

Vad fick dig att må bra?
Umgås med familj och vänner, i små konstellationer med mycket tid. Och att äta jordgubbar i massor, förutom att jag fick halsbränna.  

Vem saknade du?
Syskonbarnen när vi inte såg tillräckligt ofta.

De bästa nya människorna du träffade?
Melker. Helt klart!

Mest stolt över?
Att jag skrev en avslutningssketch till examen och peppade hela klassen att vara med, trots att det blev en extragrej mitt i slutskrivande av B-uppsatsen. Och stolt över min kära sambo vars antal tittare på streamen ökar varje dag, vilken kille!

Högsta önskan just nu?
Att vi fortsätter kunna leva som vi gör, inte jobba heltid utan ha mycket tid för varandra och för andra. Hellre tid än pengar.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Jobba aktivt med att peppa andra och låtas bli peppad. Inte tänka konkurrens och avundsjuka utan se det som att vi alla hjälper varandra framåt genom att stötta. 

Nystart

Jag har aldrig varit bra på att skriva dagbok. Mormors envishet tittar jag på med både beundran och någon slags kliig stress: hur orkar hon skriva om vädret varje dag?! Sen idag städade jag min ateljébyrå (alltså, den där gröna byrån som är mitt alldeles egna revir) och jag hittade (som jag brukar göra med jämna mellanrum) alla de där anteckningsböckerna som jag en och en införskaffat i förhoppningen av att de där vita bladen genom sin existens helt enkelt ska förvandla mig till en sån som just mormor. Som ett gäng dammiga, söndergrusade nyårslöften med andra ord. Men ändå inte – för här och där finns en bild, ett par ord, en vink från en tidigare jag som tittar fram från de förflutna åren och säger hej och får mig att minnas.

När jag rotar vidare i cyberspace så ligger även de där bloggarna där, som startats och getts upp likt anteckningsböckerna. Den här startade jag för ett par år sen, skrev en dikt och lät den sen bli liggande. Och här är ett par till:

http://linanestor.blogg.se/,
om en drygt tjugoårings alldeles för många tankar i en ladugård.

 http://paustralien.blogspot.se/,
en resedagbok från en nyförälskat par som gjorde slag i saken och backpackade i västra Australien under ett halvår.

Nu plockar jag upp den här bloggen igen för att skriva om vardagsbetraktelser, hemmabegreppet, moderskap och jämställdhet, blöjvikningar och en och annan inredningsdetalj. Kanske vill ni följa med?

söndagmorgon och det

luktar baksmälla och ovikta

kläder och vi

ville inte vakna och jag

ville inte packa och vi

skulle aldrig dö

Lady,

lova att du alltid förblir en

fjäder på min axel

© Lina Nestor